Den ojämställda skolan

Den svenska skolan är långt ifrån jämställd. Det är knappast en nyhet. I höstas fick en delegation i uppdrag att sprida och utveckla kunskapen om jämställdhet i den svenska skolan. Det är Anna Ekström från Saco som leder delegationen och en av dem som finns med där är professorn Ebba Witt-Brattström. Här kan du läsa mer: http://www.jamstalldhetiskolan.se/bazment/deja/sv/hem.aspx
I somras blev de klara med ett delbetänkande och här är några punkter som jag läste och tyckte är viktiga att känna till.

• Det finns en jämn könsfördelning i endast tre av sjutton gymnasieprogram
• Tjejer har i genomsnitt 10% bättre betyg än killar
• En genomsnittlig kille kostar 6% mer än en genomsnittlig tjej på gymnasiet
• Killar får fortfarande mer taltid i klassrummet
• 81 % av tjejerna säger att de bryr sig mycket om sitt arbete i skolan, för killar är siffran 63%
• På gymnasiet uppger 21% av killarna att de alltid eller oftast är stressade, för tjejer är siffran 46%. När det gäller stressen över de egna kraven säger 45% av tjejerna och 20 % av killarna att de är stressade.

Sen fanns det ett avsnitt där det handlade mer om vad ungdomar gör utanför skolan och där fanns en liten tabell som visade vad tjejer respektive killar gjorde för att åstadkomma förändring. Det är nästan dubbelt så många tjejer än killar som "valt varor som uppfyller vissa krav". Då ställer jag mig frågan: Varför bryr sig tjejer mer om sin omvärld än killar???

Använd din rätt!

Vill du ha politiker som arbetar för ett jämställt samhälle? Ett litet tips är då att använda din rösträtt. I Europaparlamentet är tre av tio kvinnor. Görs då en politik som passar kvinnor eller som passar män? Personligen tycker jag att alla partier inom Europa ska ha varannan kvinna varannan man på sina listor. För är det inte så att varannan person i Europa är kvinna och varannan är man? Är det så att det bara finns 30% kvinnor i Europa så ska jag förstås inte klaga och vara sur.
Jag tycker dessutom att vi ungdomar får alldeles för lite information om valet den 7 juni. Är du osäker innan du går till urnan så kan du kika på dessa hemsidor:
Europaparlamentet
EU-kommissionen
Riksdagen

I riksdagen finns ju inte F! (än) så här är en länk till dom.

Även om du inte gillar det som händer och beslutas i EU så är det bara korkat om du inte använder din rösträtt. För även om du inte gillar alla beslut som tas i riksdagen så tänker du väl ändå rösta i valet 2010.

Glöm inte: Det personliga är politiskt!

Slidkrans

Mödomshinna - varför ha ett namn på någonting som inte finns? Nej, det finns ingen hinna som spricker vid första samlaget, eller gör så att man blöder. Länge har många trott att det med hjälp av mödomshinnan går att bevisa huruvida kvinnan är oskuld eller ej. Myten om hinnan har gett upphov till stor förvirring och dessutom förtryck mot kvinnor under lång tid. Jag blev förvånad när en barnmorska själv använde namnet mödomshinna, och det var nära att jag konfronterade henne. Men hittills har det inte funnits något alternativt namn som inte drar tankarna till mödom och därmed oskuld. Men nu har RFSU kommit med förslaget slidkrans. Det låter vackert och bra tycker jag. Det kan, och jag hoppas att det är, början till slutet av förtryck mot kvinnor som än idag straffas för att de inte blöder vid första samlaget eller som inte med hjälp av mödomshinnan kan bevisa sin oskuld.

Blodigt, kallt och svinigt

För ett tag sedan så hörde jag på nyheterna om en ung kvinna. Diana Sjöström Schreiber, 18 år, hade sökt jobb som styckmästare på Söders kött och fläsk, men nekades på den enda grund att: "Det är tungt och slitsamt. Det klarar inte kvinnor." Ägaren av slakteriet nekade henne jobbet, men intygar att det var för Dianas bästa; "jobbet är blodigt, kallt och svinigt."

"Jobbet är tungt och slitsamt" - Kvinnor och män ser biologiskt olika ut, män har mer muskelmassa. Men de på slakteriet nekade Diana jobbet innan de sett henne och därmed kunde de heller inte avgöra huruvida hon hade tillräckligt med muskelmassa eller inte. Alla människor kan träna och bli starkare, oavsett kön.
"Jobbet är blodigt, kallt och svinigt" - Fruktansvärt dåliga argument, betyder det att ägaren nekar alla arbetssökande jobbet? Eller är det så att kvinnor inte vill ha blodstänk på kläderna, smuts under naglarna och är kvinnor oförmögna att ta på sig ordentligt med kläder? Kvinnor kanske är extra känsliga på dessa tre punkter? Vården är ett yrke som är kvinnodominerat, och med egen erfarenhet kan jag säga att det är få dagar som passerar förbi utan att de som jobbar där får se blod.

Jag hade inte velat jobba på ett slakteri för jag skulle tycka att det var äckligt. Men det är min personliga åsikt som människa, så det har ingenting att göra med att jag är kvinna.

När jag hörde om Diana så blev jag så fruktansvärt irriterad, av den anledningen att vi överallt och hela tiden skiljer könen åt. Detta var ett av många fall där det var helt onödigt, och det gör mig upprörd. Sen blev jag glad och upprymd, för nyhetsuppläsaren avslutar med att säga att Diana inte nöjde sig med argumenten ägaren lade fram utan bestämde sig för att anmäla företaget till Diskrimineringsombudsmannen. Det är så skönt att se att en del faktiskt agerar när de känner sig orättvist behandlade!

JäMå vecka :)

Kom till cafeterian på trean. Snacka lite, ät lite godis och diskutera jämställdhet. Förhoppningsviss någon gång varje dag så ploppar vi upp där!

Något inte killar kan

Jag läser förstås alltid minst fem böcker åt gången. Igår läste jag vidare ur Ulrika Lorentzis bok Något bara kvinnor kan. En bok om normer, biologi och graviditet.

"Alla kvinnor vill få barn!"

Det har jag hört sägas. Att de flesta kvinnor vill få barn är nog sanningen. Men bara för att jag har äggstockar betyder det inte att jag vill få barn. (Fast personligen så längtar jag till mitt liv när jag är stressad småbarnsmamma, kanske tar tillbaka det om några år)
Lorentzi har intervjuat en kvinna som har valt att inte skaffa barn. I dagens Sverige tycker jag att det borde ses som helt naturligt. Vi har preventivmedel så de som inte vill ha några barn behöver inte ha några barn. Själv tycker jag att de som inte kan älska sina barn inte borde ha barn heller. Men att som kvinna inte välja att skaffa barn anses som konstigt och kvinnan som väljer att inte skaffa barn får det inte lätt.

En viktig sak som boken tar upp är att det inte är en feministisk fråga att skaffa barn eller inte.

Våga vägra idealet

”Men va fan, är inte rakhyveln uppfunnen eller?” Dessa är orden från en grupp tonårstjejer på en utställning av Nan Goldin. Fotografiet de står framför är ett porträtt på en naken kvinna vars armhålor, till synes, lämnats orörda under en lång tid. Det anses inte naturligt för en kvinna att välja bort rakhyveln, och det är något som präntas in i våra hjärnor vid en tidig ålder.

Jag minns när jag var tolv år, det började lida mot sommarlov, jag låg och lapade sol på skoltrappan tillsammans med några kompisar under lunchrasten. Plötsligt blev jag så snällt tillsagd av en av tjejerna att jag nog behövde raka mig. Hon fick snabbt medhåll från en av killarna, för ingen vill väl ha en hårig apa till flickvän. När jag kom hem skyndade jag mig att raka av det svarta, otäcka lilla hårstrå som kikade fram i armhålan. Det är först nu på senare år som det åter får se ljuset, och jag har lovat mig själv att aldrig raka mig igen för att tillfredställa någon annan.

Medierna matar oss konstant med vackra, smala och framgångsrika kvinnor. Tidningarna ropar ut tipsen och råden för hur vi snabbast och med bäst resultat kommer i form inför badsäsongen. För att inte tala om vilka produkter vi ska använda för att bli naturligt vackra, men vad är det som är så naturligt med den mask kvinnor förväntas trä på. Borde inte naturlig skönhet komma av sig självt och inifrån. Idealet som media sänder ut skapar mindervärdeskomplex hos många, framför allt yngre kvinnor. Ungefär 100 000 människor i Sverige lider av någon form av ätstörning. Pressen på att alltid se bra ut är för många stor, och bidrar till allt lägre självkänsla. Att de foton som står för idealen, nästintill alltid retuscheras, lär ju inte bidra till att höja folks självkänsla heller.

Det är min förhoppning att allt fler väljer att stå emot dagens orimliga skönhetsideal, för att istället lägga energi på att finna en inre ro med sig själv och sin kropp. Det är ett viktigt steg mot ett jämställt samhälle. Att folk börjar acceptera varandras olikheter. Det ger oss dessutom mer tid att lägga vår energi på viktigare saker.